Jan Göransson

Jag började träna karate mest av en slump. Jag hade varit på Nicolai skolan och tittat på klubbens uppvisning, men tyckte inte att det var något för mig. Det var ju mest en massa pyjamasklädda figurer som hoppade runt och tjoade. Men en kompis som missat uppvisningen skulle titta på träningen och jag blev medlurad. Det slutade med att han anmälde oss båda. Han slutade efter en termin medan jag fortsatte att träna.

Jag hade upptäckt att det nog var något för mig i alla fall.